Om det skulle vara någon det har gått spårlöst förbi att jag har humörssvängningar så måste jag börja mitt inlägg med att berätta det.

För idag hände en ganska mystisk sak. När jag cyklade hem från kören, ensam i regnet och var i en fet down, så kom det en kille gående på trottoaren med en gitarr. Och han spelade (enligt mig i alla fall, men hey, man får ju tolka?) en av låtarna som skulle varit soundtrack i filmen om mitt liv om det fanns en sådan. En låt som följt mig i typ 3 år massa gånger när jag har haft downs och så bara spelade han den! Sen mådde jag mkt bättre efter det! Tack till lille gitarrkillen :)

Nu ska jag dricka fläderblomssaft och plugga ARL, och försöka lägga mig tidigt. Och så ska jag skriva ut ledighetsansökan & spela piano! Ochfylla i papper! Och ringa till Lukkan-barnen! Hmm, blir nog inte tidigt ..

Puss & kram skumbanan!