Korvarna ser aldrig likadana ut. Jag gillar det. Idag trivs jag. Skönt för mig!

Mitt bröst pryds av ett ärr som påminner mig varje dag om att jag lever. Jag föddes med ett hjärtfel, fallots anomali, och har opererats tre gånger för det. Idag lever jag ett helt normalt liv, förutom de årliga sjukhuskontrollerna där de ser till att allt är som det ska. Vilket det har varit de alla de 15 år sedan jag opererades sist. Men en dag kommer jag behöva byta hjärtklaffar, och opereras igen.

Jag har många gånger fått frågan om varför jag har ett ärr. Fram till jag var 12 år skämdes jag för ärret, och hade många polotröjor för att dölja det. Tills jag insåg att det är tack vare ärret jag lever. Hade inte mitt ärr funnits, hade inte jag heller funnits.

Genom Aftonbladets stora bloggpris hittade jag bloggen Heja Abbe, där en pappa skriver om sin son med hjärtfel. När jag läste om när Abbe föddes och allt han gått igenom grät jag floder. Men med den otroliga värmen bloggen är skriven med finns det också så mycket att vara glad för. Abbe är en riktig hjälte. Och Abbes pappa är helt fantastisk, tänk om alla fick ha en sån pappa.

Februari är Hjärtebarnens månad! Här kan du skänka pengar till hjärtebarnsfonden, som behöver alla pengar de kan få. Jag ska självklart skänka pengar, och köpa den lilla pinen. Gör det du också. Om du sms:ar BARNHJARTA 180 och ditt namn till 72901 så skänker du alltså 30 kronor till alla barnhjärtans månad. Var med och hjälp barn med hjärtsjukdomar, så att alla klarar sig lika bra som jag har gjort.