Jag jobbar för fullt på tacksamheten. Jag har någon att sakna. Tänk positivt nudå.

Jag vaknade imorse, helt förvirrad. Vad är det där för något som låter och vibrerar, var är jag, vilken dag är det, varför ska jag gå upp? Efter lite snabbt tänkande kom jag framtill att det är söndag, och min kära mor och kära pojkvän har lämnat mig åt ödet här hemma för att resa mot nordligare breddgrader, dock inte tillsammans, men ändå samtdigt. Jag insåg också att jag måste gå upp och gå på kör. Känner inte suget.

Såg Spyxet igår i alla fall! Mycket bra jobbat. Josse är powerquinna. Och det var kul och bra och jag var så nöjd att slippa vara med och bara sitta i publiken. Men bra jobbat alla!

Dagen bjuder nu på kör, Lukkan-föreställning och grekisk sallad.