Idag är en riktigt skör och trött dag. Började gråta när jag pratade med C & A, grät när jag hörde dragspel, började gråta när jag pratade med mama i telefon, och gråter till ackompanjemanget av hundra olika gitarrslingor som hörs i korridoren. Sen jag kom hit har jag inte vågat lyssna på någon musik själv. Har inte ens satt på Spotify. Är lite rädd för känslor fortfarande på något sätt. 1 år. Hej hej, jag klarar mig nog, jag sitter på ett hotellrum vid en sjö i en skog. Fan, Per Gessle börjar ta över min hjärna.

Jag tittar på klockan. Jag måste sova. Jag vill inte. Hade helst av allt bara teleporterad/spöktransfererat mig hem till Paula nu på direkten. Tänk positivt.