Det är något vackert med längtan. Den känns verkligen. Den kramar sönder mina inre organ. Och jag kan inte säga att jag ogillar det. Det är något skönt med längtan. Smärta som man vet kommer att gå över.
Smärta som kommer att övergå till något fantastiskt. Till kärlek. Till välkommnande.

                                                  
                                                                Stulet.

Har sovit en hel natt, wohooo! Vaknade klockan nio och kände: bättre. Jag tror fanimig att jag ska gå på gehörslektionen idag. 11.10 BRA! Dessutom är jag nästan lite hungrig för första gången. Hurra!