Idag kände jag efter många dagars tvivlan över vad jag gör här att det här är så bra. Jag tittade på mina klasskompisar när de spelade Bellman i reggaeversion, och jag var helt fnittrig efter att själv ha spelat upp Haga för hela skolan och kände kärlek. Nu kan jag faktiskt inte åka härifrån. Det funkar inte så. Dessutom var sjön så otroligt vacker idag, den underbara Väsman som ligger precis bredvid skolan, den ser annorlunda ut varje dag och är helt fantastisk. Fan vad jag uppskattar naturen här. Jag har dessutom fått en pianoelev. Jag tänkte ju bli sångpedagog, men jaja. Man tar vad man får va! Vad nöjd jag är att jag kom till den här punkten idag. Gött!

Imorgon lämnar jag detta stället för en helg, och det känns helt fantastiskt. Förmodligen vaknar jag förkrossad på måndag pga hur det kommer gå i valet och hur ensam jag kommer känna mig.