Vad gör vi på lördagkväll Klaratiara; jo vi sitter i en mörklagd, oventilerad datasal och arrar Lady Gaga à la stråkkvartett. Kanonkul! Vad gör man inte för konsten va. För konsten har jag också räseråkt fram och tillbaka till VBL (världens bästa lund) och dressat mig i långklänning och sjungit 3 sånger i Wirénsalen. Detta eviga sökandet, kommer det någonsin ta slut? Är jäkligt trött på den där ovissheten. Mitt allra käraste kollektiv är uppsagt och var jag ska tillbringa min nästkommande termin är en gåta. Hur jag ska tillbringa min nästkommande kväll är också en gåta, lamporna i datasalen släcks om man inte rör sig, så typ var 10:nde minut är jag ute och viftar lite på mig. Har ca 3 veckor kvar i skolan och ca 10 examinationsnissar att göra. Alltså åh, tänk att man får pyssla med precis det man vill och egentligen bara får roliga uppgifter, men ändå blir saker så grymt jobbigt bara för att man är pressad. Jag menar det är ju kul med stråkkvartett & rytmikföreställning & spela jazzbas & Bad romance. Jajajaja det blir det bra det också. Every little thing is gonna be alright, som han sa, den där hippien.