Jag tänker att det nog mest är jag som läser den här gamla bloggen, och det är ju definitivt mest jag som skriver i den, så detta är väl en jävla egoblogg då. Det gör mig ijnte så mycket. Jag har en speciell relation till städer, de blir som nära vänner eller kärleksförhållanden. Jag har precis kommit ur en lång, djup relation med Malmö, som fick ett abrupt avslut när jag rådumpade hen i augusti. Hittills är Göteborg är som en person jag träffar på fester ibland. Som när jag väl möter hen är hen taggad och glittrig från topp till tå, och dansar till soluppgången. Emellan varven ser jag den knappt, och undrar om den ens existerar. Jag måste nog ta mod till mig, och be hen att ta en fika med mig, i klart ljus och i nyktert tillstånd. Nu har jag åkt hem till Lund, Lund är mer som en gammal släkting, där jag vet vilket skåp karamellerna ligger i, och där det kan vara kul att titta på de gamla fotona och prylarna, men här är också ganska lugnt och tråkigt.