Jag inventerar mitt liv påväg hem från min första termin i Goteborg. Inventering av temriner kan få ödesdigra konsekvenser, men idag känns det lugnt i mig. Jag har inte haft så stora kriser i Göteborg. Jag vill vara där jag är nu. Det har varit helt rätt att bo med där jag bott, men nu vet jag ingenting om våren, jag måste känna efter tydligt. Vill kanske bo, eller vara mer yolo, jag tror att jag behöver det. Jag vill utvidga mig till våren. Fan vad bra jag är. Den vanliga hybrisen infinner sig. Fan vad kag utvecklats där ändå, och en grej med projketet som nog var bra var att jag itne gick in i det föt mkt rent känslomässigt. Kom jag på nu. Fan vad nyttigt för mig. Jag har gråtit mågra tårar, men inte haft ont någonstans. Också grymt av mig att jag inte stressar så jävla mycket. Jag nöjer mig, och det är bra. Undrar var jag kommer ha praktik. Var det än blir kommer jag vara fantastisk. Som vanligt.